När man var barn var livet mycket lättare.

Kan inte beskriva känslan jag känner inom mig. Det är som en blandning av allt möjligt, ilska,sorg,besvikelse,ensamhet osv. Det är så mycket nu fast ändå inte.. det är det som inte går ihop. Allt runt omkring mig är egentligen som det brukar vara med det jag känner inom mig är bara en stor röra. Kanske beror det på saker som hänt/ händer på den senaste tiden även fast man försöker att inte låtsas om något. Jag hoppas jag finner en lösning, en utväg från all röra för fyfan vad den tynger. Vill att det ska vara lätt, att allt ska vara som det brukar vara.. men jag antar att det är för mycket att begära,right?.
Önska jag var ett barn igen, ens enda problem då var ett wounded knee.