Jag tänker tillbaks på tiden, tiden då allt var så mycket lättare. Då man kände att inget kunde stoppa en. Tiden då livet bara rullade på och dagarna bestod av 90% skratt. Nu känner jag att jag börjar falla mot botten. Mitt liv börjar rasa ihop till en enda stor röra. Men jag vet att jag är stark, stark nog att ta mig upp därifrån,stark nog att lyckas...hoppas jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar